Skip to content

Erik Gustaf Geijer – Om Slafveriet 1845

Så här på årsdagen för att slaveriet avskaffades i Sverige kan det vara på sin plats att minnas att det inte gjordes utan strid och kamp.

Den drivande kraften bakom slaveriets avskaffande var Erik Gustaf Geijer. Jag har gjort en PDF med hans text Om Slafveriet (1845). (Ursäkta den dåliga kvaliten.)

Geijer var liberal och hade enligt egen utsago tre stora frågor på sitt liberala program. Att utvidga rösträtten mot allmän rösträtt, att skapa bra sociala skyddsnät för fattiga och han var också en av de drivande krafterna bakom kampen för allmän skola för alla barn.

En liberaliserad ekonomi skulle skapa resurserna för detta.

Anders Örne, Andlig Smitta

Anders Örne är idag ganska okänd. Han var Socialdemokrat och tillhörde den mer liberala falangen av Socialdemokraterna. Han var generaldirektör i Generalpoststyrelsen 1926-1946 och medlem i den antinazistiska ”Tisdagsklubben”. 

Han skrev flera skrifter mot nazismen och för demokratin. Hans bok om ”Andlig smitta” från 1940 spreds av arbetarrörelsen och när man läser den ser man att nazism inte nämns med ett enda ord… trots att man vet väldigt klart att det är just nazism och Sovjetkommunism som åsyftas.

1940 beslöt myndigheterna att man var tvungna att minska den öppna kritiken mot nazityskland. Av strategiska skäl: man ville inte provocera fram ett angrepp mot landet. En del skribenter ignorerade detta, som Torgny Segerstedt och Ture Nerman. Den Socialdemokratiska pressen, som fram till 1939/1940 var de mest nazifientliga tonade ner de direkta angreppen på nazismen.

Detta kan man se på på olika sätt idag. Utan tvekan känns idag Torgny Segerstedt och Ture Nerman eller syndikalisternas tidning mer sympatiska, de slutade aldrig med de direkta attackerna på nazismen.

Det betydde inte att man slutade arbeta för att ”vaccinera svenskarna mot den nazistiska farsoten”. Man tog till andra metoder bara. Anders Örnes skrift var ett av de sätt man arbetade på inom arbetarrörelsen för att hindra nazismens spridande.

Läs hans skrift ANDLIG SMITTA här!

Torgny T:son Segerstedt: Demokratins problem (1939)

Torgny Segerstedt är ett känt namn. mest förknippas namnet med publicisten och antinazisten Segerstedt i Göteborg. Men det fanns en till Torgny Segerstedt, Den förste Torgnys son: Torgny T:son Segerstedt i Uppsala. Han är mindre känd men spelade också en viktig roll som antinazist under 30-talet och 40-talet. 

Hans bidrag till antinazismen handlade mycket om demokrati. Det var demokrati som var det stora ämnet som diskuterades i sverige på 30-talet. Hur skulle man undvika diktaturens gift och nazismen. Botemedlet, sa man, var demokrati.

1939 gav han ut boken om Demokratins problem.

För den politiska demokratien måste saken ställa sig annorlunda. För den ligger hela värdebeioningen på individen och en förutsättning för individens utveckling som i sin tur är en förutsättning för den politiska demokratien — är tanke- och yttrandefrihet. Vi ha sagt, att den politiska demokratien kan karakteriseras med ordet samarbete, och något sådant är omöjligt utan yttrande- och tankefrihet.

Demokratiens problem i socialpsykologisk belysning, har jag nu lagt upp för nedladdning på SCRIBD.

Ture Nerman: Folkhatet (1918)

Ture Nerman, som under andra världskriget drev den antinazistiska och antisovjetiska tidningen “Trots Allt”, reagerade tidigt mot det politiska hatet. 1918, på den tiden han var socialist och ung, gav han ut en bok om “Folkhatet” som är nästan helt bortglömd idag. Men det är en viktig bok, med slutsatser om det förrödande folkhatet som formade mycket av hans liv och hans kommande avståndstagande till kommunismen, samt hans motstånd mot nazismen.

Boken handlar om den politiska krigspropagandan under det första världskriget. Den visar hur tyskarna spred hat om de allierade som kollektiv och de allierade hat mot tyskarna som kollektiv. Den visar dessutom hur detta hat har sin grund i demonisering av fienden och i negativa generaliseringar om fienden.

Jag har fotograferat av boken och lagt upp den på Scribd. Klicka här för att läsa den!

(Läs mer i min artikel om Folkhatet på min blogg.)

Gunnar Lundbergs antinazistiska skrift ”Folkstyre eller Folkvälde”, 1934

Gunnar Lundberg är en författare som är ganska glömd idag, men antinazister av alla politiska färger visste vem han var på 30-talet. Hans skrifter och artiklar mot nazismen cirkulerade i hela Sverige, i synnerhet i arbetarrörelsen, där han var politiskt aktiv. Gunnar föddes 1900 och dog 1943.

Hans skrift från 1934, Folkstyre eller Fogdevälde, har jag laddat upp på Scribd i sin helhet: läs den här.

Den svenska arbetarrörelsen fokuserade på att bekämpa nazismen genom att kombinera en nolltolerans mot nazismen (och stalinismen) med att söka politiska lösningar på de ekonomiska och sociala problemen. Nolltolerans, lösningar på krisen och demokratiarbete låg i fokus för deras arbete. Lundberg spelade en viktig roll i att ta fram denna strategi.

Här är ett utdrag ur skriften.

*******

”I början av år 1933 skedde i Tyskland en politisk omvälvning, vars verkningar redan gjort sig kännbara i hela världen. De socialistiska partierna i Europa hade under flera år förgäves vamat de olika ländernas regeringar för följderna av en trångsynt, nationalistisk politik, som hindrade Tyskland att på allvar inlemmas i en internationell samförståndspolitik. Ekonomiskt hade Tyskland att kämpa med stora svårigheter, som kulminerade när den fruktansvärda världskrisen bröt sönder det tyska folkhushållets kraft. Resultatet var en utarmning av Tysklands massor och en ständigt tilltagande bitterhet i skilda lager av det tyska folket.

Stämningen kunde mer och mer koncentreras i orden: ”Värre än nu kan det inte bli” ! Denna förtvivlan utnyttjades hänsynslöst av de durkdrivna och samvetslösa nationalsocialistiska demagogerna med resultat, att man i februari 1933 nådde triumfen, att det nationella blocket med Hitler i spetsen kunde samla en knapp majoritet i riksdagen.

Det nationalsocialistiska partiet hade icke någon majoritet bakom sig. Dess 43.9 procent av valmanskåren var i och för sig ingen fullmakt att överta makten och utplåna alla andra meningsriktningar i landet. Just på denna punkt borde alla de, som i dag hylla Hitler och hans män såsom hederliga och ansvarskännande politici, ha anledning till en smula begrundan.

Den svenska socialdemokratin kunde vid det sista valet peka på att majoriteten av väljarna röstat till vänster om det borgerliga strecket. Det var visserligen en knapp majoritet, men den liter sig dock icke bestridas. Och den rent socialdemokratiska väljark&ren utgjorde 41,7 procent av de röstande — alltså endast 2,2 procent mindre än vad Hitler fick vid februarivalet 1933.  Skulle svensk socialdemokrati ha handlat efter tyskt recept skulle den kört iväg de övriga partierna ur riksdagen, avlägsnat kungahus och konservativa ämbetsmän, stoppat in alla kända borgerliga politici i fängelse, samt sedan förklarat, att den hädanefter hade fullmakt att allena bestämma i landet. Det ingår emellertid inte i demokratins tänkande, ja det är överhuvud tänkbart för en civiliserad människa, att man hänsynslöst skall slå ner varje politisk verksamhet, varje rätt till kritik och till inflytande på nationens öde för folkets ena hälft. Det är vad som har skett i Tyskland.

De som prisa den metoden borde betänka, att de faktiskt uppmana den svenska arbetarrörelsen till en hänsynslös terror mot andra element i nationen. Svensk socialdemokrati har för mycket kultur i blodet för att hemfalla åt ett sådant barbari, men dess  motståndare borde då också förstå att uppskatta dess vakthållning omkring civilisation och laglig ordning.

Skall Sverge följa det tyska exemplet?

I stället har man fått uppleva, att en rad smärre grupper framträtt på den politiska arenan i vårt land och på allvar predikat läran, att Sverge måste följa Tysklands exempel. Än så länge kan man lugnt säga, att dessa svensk-tyskar icke betyda något i vårt lands politik.

Deras utsikter att vinna inflytande äro säkerligen nu ännu mindre än bara för några månader sedan, men de utgöra dock ett irritationsmoment i det fredliga svenska samhället. Liksom bolsjevikema söka de att till varje pris inhösta partifördelar genom en måttlös, lögnaktig propaganda ‘bland dem som träffats hårt av världskrisen.

De äkta Moskvakommunistema betyda ju realpolitiskt rakt ingenting i detta land och ha gudskelov aldrig gjort det. Men deras provokationer ha länt den svenska arbetarrörelsen till betydande skada. Precis samma omdöme kan man fälla om nazisterna. De åstadkomma en uppjagad lidelse mot svensk demokrati, vilken tar sig praktiska uttryck i råa, meningslösa provokationer, avsedda att skärpa förbittringen inom nationen under en tid, då det så väl behöves, att ärliga krafter samverka för att förhindra allvarliga skador på svenskt näringsliv och svensk folkstam.

Man kommer icke ifrån, att de nazistiska grupperna och med dem en del ”sympatisörer”, speciellt inom Nationella Ungdomsförbundet, allvarligt eftersträva att åstadkomma en tysk utveckling också här i landet. I Österrike har man blodigt fått  känna följderna av en från Tyskland emanerande propaganda. Det svenska folket behöver därför inför denna hets utifrån ta  ställning för eller emot själva nazismens system. Det finns all anledning att i den svenska valstriden framställa frågan: Vad har skett i Tyskland? Är det tyska statssystemet något för svenskt folk att reflektera på?”

Ragnvald Blix: Himmler och döden (1945)

Tecknaren Ragnvald Blix är en favorit som är värd att lyftas fram mer. Han samarbetade med Torgny Segerstedt på 20-talet, 30-talet och 40-talet och tecknade bitsk antinazistisk och antikommunistisk satir i Svenska dagbladet och Göteborgs Handels och Sjöfartstidning.

Jag ska publicera några mindre kända teckningar han gjort framöver. Detta är en av hans mest berömda, Himmler och Döden.

Ragnvald Blix: Himmler och Döden.

Neuer Vorwärts, The newspaper of German Socialdemocrats, SPD, 1933

Neuer Vorwärts 1933:

Nr. 1 – 1933. 1933-06-18 mit beilage.

Nr. 2 – 1933.1933-06-25 mit beilage.

Nr. 3 – 1933. 1933-07-02 mit beilage.

Nr. 4 – 1933. 1933-07-09 mit beilage.

(Ongoing work)

Kurz nach der Machtergreifung der Nationalsozialisten wurde der Vorwärts wieder verboten. Die vorerst letzte Ausgabe erschien am 28. Februar 1933.Bereits am 18. Juni 1933 gab der ins Prager Exil geflüchtete Parteivorstand unter dem Titel Neuer Vorwärts wieder eine wöchentlich erscheinende Zeitung heraus. Wegen des wachsenden Drucks der Nationalsozialisten auf die tschechoslowakische Regierung wurde der Sitz der Redaktion 1938 nach Paris verlegt, wo der Neue Vorwärts bis zum Einmarsch der deutschen Truppen im Mai 1940 erschien. (Wikipedia)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.