Skip to content

Gunnar Lundbergs antinazistiska skrift ”Folkstyre eller Folkvälde”, 1934

juli 1, 2012

Gunnar Lundberg är en författare som är ganska glömd idag, men antinazister av alla politiska färger visste vem han var på 30-talet. Hans skrifter och artiklar mot nazismen cirkulerade i hela Sverige, i synnerhet i arbetarrörelsen, där han var politiskt aktiv. Gunnar föddes 1900 och dog 1943.

Hans skrift från 1934, Folkstyre eller Fogdevälde, har jag laddat upp på Scribd i sin helhet: läs den här.

Den svenska arbetarrörelsen fokuserade på att bekämpa nazismen genom att kombinera en nolltolerans mot nazismen (och stalinismen) med att söka politiska lösningar på de ekonomiska och sociala problemen. Nolltolerans, lösningar på krisen och demokratiarbete låg i fokus för deras arbete. Lundberg spelade en viktig roll i att ta fram denna strategi.

Här är ett utdrag ur skriften.

*******

”I början av år 1933 skedde i Tyskland en politisk omvälvning, vars verkningar redan gjort sig kännbara i hela världen. De socialistiska partierna i Europa hade under flera år förgäves vamat de olika ländernas regeringar för följderna av en trångsynt, nationalistisk politik, som hindrade Tyskland att på allvar inlemmas i en internationell samförståndspolitik. Ekonomiskt hade Tyskland att kämpa med stora svårigheter, som kulminerade när den fruktansvärda världskrisen bröt sönder det tyska folkhushållets kraft. Resultatet var en utarmning av Tysklands massor och en ständigt tilltagande bitterhet i skilda lager av det tyska folket.

Stämningen kunde mer och mer koncentreras i orden: ”Värre än nu kan det inte bli” ! Denna förtvivlan utnyttjades hänsynslöst av de durkdrivna och samvetslösa nationalsocialistiska demagogerna med resultat, att man i februari 1933 nådde triumfen, att det nationella blocket med Hitler i spetsen kunde samla en knapp majoritet i riksdagen.

Det nationalsocialistiska partiet hade icke någon majoritet bakom sig. Dess 43.9 procent av valmanskåren var i och för sig ingen fullmakt att överta makten och utplåna alla andra meningsriktningar i landet. Just på denna punkt borde alla de, som i dag hylla Hitler och hans män såsom hederliga och ansvarskännande politici, ha anledning till en smula begrundan.

Den svenska socialdemokratin kunde vid det sista valet peka på att majoriteten av väljarna röstat till vänster om det borgerliga strecket. Det var visserligen en knapp majoritet, men den liter sig dock icke bestridas. Och den rent socialdemokratiska väljark&ren utgjorde 41,7 procent av de röstande — alltså endast 2,2 procent mindre än vad Hitler fick vid februarivalet 1933.  Skulle svensk socialdemokrati ha handlat efter tyskt recept skulle den kört iväg de övriga partierna ur riksdagen, avlägsnat kungahus och konservativa ämbetsmän, stoppat in alla kända borgerliga politici i fängelse, samt sedan förklarat, att den hädanefter hade fullmakt att allena bestämma i landet. Det ingår emellertid inte i demokratins tänkande, ja det är överhuvud tänkbart för en civiliserad människa, att man hänsynslöst skall slå ner varje politisk verksamhet, varje rätt till kritik och till inflytande på nationens öde för folkets ena hälft. Det är vad som har skett i Tyskland.

De som prisa den metoden borde betänka, att de faktiskt uppmana den svenska arbetarrörelsen till en hänsynslös terror mot andra element i nationen. Svensk socialdemokrati har för mycket kultur i blodet för att hemfalla åt ett sådant barbari, men dess  motståndare borde då också förstå att uppskatta dess vakthållning omkring civilisation och laglig ordning.

Skall Sverge följa det tyska exemplet?

I stället har man fått uppleva, att en rad smärre grupper framträtt på den politiska arenan i vårt land och på allvar predikat läran, att Sverge måste följa Tysklands exempel. Än så länge kan man lugnt säga, att dessa svensk-tyskar icke betyda något i vårt lands politik.

Deras utsikter att vinna inflytande äro säkerligen nu ännu mindre än bara för några månader sedan, men de utgöra dock ett irritationsmoment i det fredliga svenska samhället. Liksom bolsjevikema söka de att till varje pris inhösta partifördelar genom en måttlös, lögnaktig propaganda ‘bland dem som träffats hårt av världskrisen.

De äkta Moskvakommunistema betyda ju realpolitiskt rakt ingenting i detta land och ha gudskelov aldrig gjort det. Men deras provokationer ha länt den svenska arbetarrörelsen till betydande skada. Precis samma omdöme kan man fälla om nazisterna. De åstadkomma en uppjagad lidelse mot svensk demokrati, vilken tar sig praktiska uttryck i råa, meningslösa provokationer, avsedda att skärpa förbittringen inom nationen under en tid, då det så väl behöves, att ärliga krafter samverka för att förhindra allvarliga skador på svenskt näringsliv och svensk folkstam.

Man kommer icke ifrån, att de nazistiska grupperna och med dem en del ”sympatisörer”, speciellt inom Nationella Ungdomsförbundet, allvarligt eftersträva att åstadkomma en tysk utveckling också här i landet. I Österrike har man blodigt fått  känna följderna av en från Tyskland emanerande propaganda. Det svenska folket behöver därför inför denna hets utifrån ta  ställning för eller emot själva nazismens system. Det finns all anledning att i den svenska valstriden framställa frågan: Vad har skett i Tyskland? Är det tyska statssystemet något för svenskt folk att reflektera på?”

Annonser
Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: